Reptilintresset har varit en stor del av mitt 44-åriga liv så länge jag kan minnas nu. 1991 blev jag medlem i Uppsala herpetologiska förening, 1995 flyttar jag till Stockholm och har sedan dess varit aktiv i SHF.

Ett från början brett, och på många sätt roligare, herpetologiskt intresse blev snart av någon outgrundlig anledning nischat mot skallerormar när jag vid 17 års ålder fick hem en grupp massassaugor, (Sistrurus catenatus tergeminus). Önskan att få se dessa djur i naturen växte sig starkare och 2002 åkte jag första gången till Arizona i USA. Efter det har det blivit en handfull resor dit, andra delstater och länder för att hitta fler arter. Hemma i källaren blev terrarierna fler och många arter skallerormar har jag sedan dess avlat framgångsrikt, i vissa fall i många generationer. I andra fall gick det åt helvete, det ska det också berättas om.

Varför skallerormar? Giftiga och i många fall ganska färglösa i jämförelse med andra reptiler. Denna drygt 20-åriga fascination (eller besatthet som vissa nära och kära skulle kalla det) har gett mig en del erfarenhet jag hoppas kunna använda mig av för att visa er att det finns all anledning att fascineras av dessa djur. Färg finns absolut. Spännande livshistorier och anpassningar till deras respektive habitat finns också. Eller så har jag bara tappat kontakt med verkligheten i min besatthet och kommer framstå som en total galning. Men det borde ju också ha ett visst underhållsvärde, därför hoppas jag att vi ses på GHF:s symposium 2022!